jag drar mig undan. jag vet att det här bara är en period, en period som är skit för mig. men jag har blivit så himla bekväm i att vara obekväm. en ond jävla cirkel som är fullt möjlig att ta sig ur, men det tar tid och ork och tålamodet infinner sig inte.

helst av allt vill jag vara vild, crazy och befinna mig i en tonårsklyscha fast med självförtroende. på roskilde

med öl och danskar. stå och lyssna på bon iver med en tändare (ja, en tändare!1) viftande i skyn och vara

salig och intoxicated å ba känna: FAN VAD GÖTT DET ÄR ATT LEVA!1

.