Det här med att analysera...

Fyfan vad jobbigt det kan vara. Nu när jag varit arbetslös i ett år, har jag haft all tid i världen till att lära mig analysera (Mest tack vare Lady Dahmer). Pratar givetvis inte om kärlek och killar och sånt, ”Nu gjorde han så, vadå gillar han mig nu?!?!?”. Nej, för fan. Pratar om feminism, normer och strukturer.
  En grej jag har svårt för är att analysera musik och film. Jag gör det givetvis (nu mer medvetet) ändå, men vill inte låta det styra om jag tycker om filmen/musiken eller inte. Ta till exempel Tyler, The Creator,  hur kan jag, som feminist, tycka att hans texter är bra?! Han sjunger om att våldta gravida kvinnor och att sen säga till sina kompisar att han hade en trekant. Eller om han rappar om någon han inte gillar, kallar han alltid hen för faggot osv. Men jag tycker ändå hans texter är fantastiska (inte just de texter om att knulla gravida) kanske just för att han har en skön ”I don’t care what you think” –attityd. Hans motto är att skita i vad andra tycker, att man ska göra det man älskar att göra så länge man är lycklig. DÄRFÖR gillar jag honom (Känns som att jag försvarar mig..!?)!
  Igår såg jag klart Freaks and Geeks och tyckte serien var underhållande, men egentligen inget att höja till skyarna (felåt bloggvärlden). Jag gillar att dem tog upp ämnen som inte hör till normen t.ex homosexualitet, jämlikhet, sex innan äktenskap för tjejer är fel etc. Men en grej som stör mig något så fruktansvärt är de här tre nördarna, som en dag blir kompisar med den nya tjejen på skolan och ska genast dra sticka om vem som ska få henne. Som att hon är ett jävla objekt. Nu utspelas detta 1980 så det är ju en helt annan tid, men det känns inte som att dem belyser hela det där ”friendzone”-problemet för att man ska tycka det är fel, vilket dem har gjort med det andra. Liksom dem är ju jättesnälla, varför får inte dem några flickvänner?!?! Janä, behandlar man dem som objekt är det jävligt svårt. Förstår ni vad jag menar?!?!

Men det blir fan fettjobbigt att analysera. Man blir trött på sig själv också, bra då att Lady Dahmer finns så att man slipper tänka ibland alltså.